Det är något jag stör mig på så in i helvete. Och det är kärlek. Vem är idioten som kom på det?. Badkar däremot, hedrar den som har kommit på det. Men vafan kärlek?. Skämt eller?. Hatar att se personer är tillsammans bara för dom inte vill vara ensamna. Är man kär, på riktigt - go for it. Men om man bara tycker personen ser bra ut eller bara har småkänslor är det bara onödig tid och man blir bara onödigt sårad. Om man bara vill ha sex, varför för i helvete ska man krångla in känslor?. Jag har så himla svårt att se "unga" tillsammans för jag har varit så jävla löjligt kär så jag inte ens vågade berätta hur jag kände eller ens hälsa. Jag var kär i 4 år.

 

Det tog mig 4 år att berätta och bara släppa ut allt för att kunna gå vidare. Men jag var så jävla van. Van att vara olyckligt kär. Dock fick jag inte killen. Men känslan när jag berättade verkligen allt jag hade inom mig. Den var helt jävla amazing. Men killen, jag vart kär i han direkt när jag såg han, löjlig kär. Oavsett om jag inte kände han, visste hur han va. Visste jag att det var han som var finast på hela jorden. Även fast jag fick reda på vilken idiot han var så var han fortförande finast på hela jorden. Det är därför jag inte kan tro att alla som är tillsammans verkligen är "kära" för i min värld ska man inte få personen för det går inte för man är så jävla kär. Det finns inte. 

 

Otrogen är något jag ogillar skarpt. Är man otrogen, är man inte kär. Punkt slut. Inga ursäkter. Fast man kan även tänka såhär. Om man är otrogen och personen förlåter dig, då är han/hon verkligen kär i dig. Men frågan är om man själv är så jävla kär och skulle förlåtit.