Den senaste tiden har jag tänkt mycket på, oförklariga saker. Spöken, andar, demoner osv. Man ställer sig en massa frågor som bara blir fler och fler men får aldrig något bra svar. Igår va jag och spådde mig. Hon kunde säga vad som hände runt om mig just nu&ALLT stämde... Sen sa hon lite om framtiden, visst den kan ändras, beronde på vilka val man gör i livet men ändå. Jag ställde även några frågor som hon försökte svara på. Hon va så himla bra på det nu hon gjorde, hon har aldrig i hela sitt liv sätt mig men ändå visste så himla mycket! Då efter så såklart jag, emma&bella pratade vidare om goda andar, onda andar, vart det kommer ifrån. Jag tror på det så himla mycket nu. Förut trodde jag lite på det - typ att det fanns någon mellanvärld... Men nu när man sitter och pratar om det kommer det upp så många frågor och då tror man på det ännu mer. Jag har fan värsta respekten för allting nu. Satt nyss och snackade med min familj om "anden i glaset" och hur jävla farligt det ä att få "666" (djävulens nummer). Jag ska nog aldrig köra "anden i glaset". Är så rädd&har sån jävla respekt. Nästan sjukt... Man blir helt yr i huvudet av att tänka på allt sånt här. Tror ni på spöken, andar, demoner&mellanvärlden innan man kommer in i "ljuset" ? Jag tror att dom som är i "mellanvärlden" har inte levt fullt ut. Det är något dom måste göra innan dom kan gå vidare, eller att dom kan va rädda för vad som ska hända sen och då tänker att det är bättre att stanna i mellanvärlden... Medans dom som är nöjd över det liv dom har levt går in i ljuset direkt....